4 juni 2009

Kontraster och rörelse.

Kanske glömmer vi att tiden är vår,
att det är vi som skruvar upp våra egna ur.
Kanske blundar vi för ofta och tjatar om Ödet och Slumpen,
att allting kommer tillbaka till en, för det står Karma på gatorna.
Och fötterna rör sig inte längre och händerna smakar bara
på små bortglömda papperslappar i fickorna,
små meningar och planer som bara dragits tillbaka
till fosterställningar på ett ljummet överkast.
I rum där tiden står still,
där ingen kraft finns över till att skruva upp klockorna.
Det är bara tankar och tyngdlöshet
"det är så hopplöst, du vet".
Du menar att ingenting ligger i våra händer längre.
Som om jag förstod och delade dina tankar.
Men alla som säger att livet är vad man gör det till,
de ser så mycket mer från sitt fågelperspektiv.
Du ska veta att solen skiner här utanför,
att det inte bara är mörker och kyla.
Kontraster är fint, har vi alltid sagt.
De slungar oss upp och ned och bildar kolsyra i magen.
Kanske är det inga knutar som bara bryter av naglarna,
kanske är det bara ett sorgset litet trassel som lovar
att räta ut sig om vi bara tar det i ena änden och går lite grann,
några steg som sätter gatorna i rörelse igen.
Som sätter oss i rörelse igen.

3 kommentarer:

Lina sa...

åh fin text du

tack då mkt för att du gillar det jag skriver, blir så himmla glad. :) den där texten ramlade ur mig på matte b provet. borde kanske ha konsentrerat mig på det i stället. :P jag kan spela gitarr men min röst är inte den bästa. men jag brukar lägga till accord til mina texter och översätta em till engelska ibland.

oli sa...

det här var extremt fint och bra på alla sätt. puss

Eleyonor sa...

Det var nog det finaste jag läst på länge. Sådär vackert sårbart och nästan häpnadsväckande. Formuleringar som skott rätt in i medvetandet. Otroligt bra!