21 november 2010

Världen.

Liksom mörkret faller över staden och gatulyktornas desperata försök till att sprida ljus över människornas vardag sveper nu ingentinget över hennes värld som tycks ha stannat upp. Himmelen har ingen färg längre, det finns inga konturer som talar om att det är här och där, kvar finns istället detta ingenting. Inga väckarklockor som talar om att dagen startar, inga godnattsagor som välkomnar natten. Inga linjer att följa, inga ansikten att tala till. Bara detta ingenting som lägger sig som en dimma och som knäpptyst och långsamt kväver allt hon trodde var verkligt. , nu och sen flyter ihop och tiden tycks stå still. Inga klockor tickar, inga steg tas. Någonstans på avstånd kan hon till slut urskilja konturer av liv i rörelse, tappra själar som sprider ljus och värme i skyltfönster, själar som rör sig i ingentinget fast tiden står still och allt som existerar tycks vara illusioner. Svaga, dova ljud når hennes öron emellanåt och hon kan till och med höra någon skratta till, ett ekande skratt lång borta där någonting har växt till liv. Där människor samlas och försöker. Snart ska ett av fyra ljus tändas, snart ska de påminnas om , snart ska de leva i nuet och snart ska de se fram emot sen.