Längtar ut i världen igen. Vet inte om det mest beror på det faktum att jag vill se och känna allt som finns att se och känna där ute eller om det är för att få fly lite från alla krav, knepigheter och funderingar som ligger i luften kring mig just nu. En tenta ska göras om sex dagar mitt i jobb och sommarlov, jag är inte alls lika säker på allt från vad jag vill göra med de närmaste 3,5 åren som jag har kvar av studierna (jag vill ju bli lärare och jag gillar verkligen Uppsala och min klass men jag känner mig på nåt sätt så kvävd/låst) till vilka personer jag vill respektive bör (notera, inte samma sak) ha omkring mig just nu. Allt bara står mig upp i halsen nu och jag vet inte om plugg, rutiner och vardag skrämmer mig eller kommer hjälpa mig att komma i balans igen (troligtvis och förhoppningsvist det sistnämnda.)
Varför föddes jag med en hjärna på högvarv? Har nån glidmedel för livet och hjärnan är det bara langa hit.